Efter en halvtimmes promenad längsmed stranden norrut från Mandrem kommer jag till Arambol, Goas näst nordligaste strand. Här lever en hippiekänsla fortfarande kvar sedan 60-talet då stranden började bli en populär destination för just hippies.
Den här stranden lever! Yogaklass efter yogaklass fyller stranden på eftremiddagen, någon kitesurfar, några andra sitter vid en bonfire, någon gör akrobater, några andra spelar beach-volley och en stor folkmassa har samlats för fest runtom dansande tjejer och trummande killar...
Längs klipporna vid strandens norra spets slingrar sig en stig med små butiksstånd som säljer kläder, smycken rökelser och CD-skivor m.m. När man rundat klippan uppenbarar sig en vackrare strand, mindre och mer folktom.
När jag går upp mellan husen på Arambols strand hamnar jag omedelbart i det äkta Arambol, som om stranden vore en fin fasad. Här ser jag för första gången en av de många stympade människorna i Indien. Kvinnor i vackra färgstarka saris lyser upp de grå och smutsiga gränderna, små barn sitter på den jordiga marken och diskar, tvätt torkas av solens sista strålar på de rostiga plåttaken...
Det här kom att endast bli en försmak på allt jag därefter sett vållat av den fattigdom som tyvärr härskar i Indien. Arambol väcker starka känslor och inspirerar...
No comments:
Post a Comment